OLUSTIGT

Jag är vaken. nu. klockan är 08.20 och jag
har inte kunnat somna om sen Robert gick till jobbet.

Kärlek är så jävla speciellt, inte sant?
när man väl hittat den, på riktigt.
så kan man inte få nog av den, och man är så jäkla
rädd för att förlora den.
Att vara kär är antingen det finaste som finns,
eller också det värsta en människa varit med om.
Jag har upptäckt det finaste,
fastän mina brister och många psykbryt har den
hållt sig vid liv och älskat varje sekund av dig, mig och oss.
Jag älskar dig. Jag älskar oss. Vi är det finaste i mina ögon,
du är det vackraste jag mött.
Jag är så rädd att mista dig, och jag är så rädd att hålla dig för hårt.
Men efter de här 16 månaderna tillsammans så är jag frf
sådär nykär i dig. Åh, jag är så jävla glad!

Ni som har inte har upptäckt den än, ni har ju det absolut bästa kvar!
Leta inte, för den kommer dyka upp när ni minst anar det.
Någon sa till mig en gång " Du kommer inte hitta ngn om du letar, det är likadant när
du letar efter ett hårspänne, just när du tittar efter det så hittar du inget, när du gett upp så
ligger det mitt framför näsan på dig."
Någon vecka senare hade jag träffat Robert.






Håller på att bli sjuk, tror jag har feber.
Så nu ska jag ta ett bad, äta frukost och sedan kurera mig.

Ta hand om er och varandra.